Mitt liv har rullat på bra ett tag nu. Jag har kämpat med mina slutbetyg i skolan, jag har verkligen försökt haft kontakt med mina vänner och samtidigt tränat så att kroppen ska må bra.

Föredetta nya projektet som jag hade var att sätta ihop en ungdomsnybörjarkurs i bugg vilket blev en succé! Det var häftigt att få se människor utvecklas i både dans och själ, vissa sa att dansa var det bästa de någonsin har gjort. Nu är ju sommaren här så ingen kurs är igång, men vi ska åka till Gröna Lund och Hågelbyparken för att dansa till live-band. Vilket kommer bli väldigt spännande!

Så nu står jag här och stampar. Vad ska mitt nya projekt bli? Det är sommarlov snart = ingen skola eller träning. Jag måste alltså hitta på något att göra med min tid.  

Mycket har pågått i mitt huvud den senaste tiden. Alla nya bra grejer och alla gamla dåliga grejer.

Idag hade jag kickboxningsträning och det var skitkul. Det känns som att jag hela tiden lär mig något nytt, vilket jag älskar   

Men efter den lilla kontakten jag haft med Robin den senaste tiden, så känns det som att min rädsla kommer tillbaka. 

Vi skulle öva slag mot ansiktet, förr har det varit lite obehagligt men jag har klarat mig. Och efter varje gång har jag blvivit starkare.

Men idag var det annorlunda, det kändes inte alls okej och jag var rädd för att det skulle göra ont vid varje slag. Även om det inte gjorde det. Min puls var skyhög och gråten var i halsen. Jag ville springa därifrån och inte komma tillbaka.

Jag vet inte varför jag stannade för jag var livrädd.

Kom hit

Nej.

Dolt nummer ringde mig flera gånger inatt. Jag svarade inte.

Jag fick också sms av Robin, där han skrev att jag skulle komma till honom. Jag skrickade tillbaka ett blankt nej.

Det är så skönt att kunna säga nej till honom. Jag har aldrig gjort det förr.

Jag mår illa när jag tänker på honom. Hur kunde han ens höja handen mot mig? Jag gjorde det aldrig mot honom. Jag gjorde allt han bad mig om, precis allt. Ändå var han inte nöjd.

Mina mardrömmar kommer tillbaka sakta men säkert.

Jag kommer så väl ihåg den där gången då jag för första gången tänkte tanken på riktigt att lämna honom.

Vi skulle gå och lägga oss. Han ville ha sex, inte jag. 

Jag skulle gå på toaletten, men hann bara sätta en fot innanför dörren innan han tryckte till dörren så jag klämdes.

Han log och kallade mig för en hora.

Jag kastades till sängen och han höll fast mig samtidigt som han slet av mina kläder så att de gick sönder.

Han tog sönder mig inuti och frågade om jag älskade honom.

Jag kommer aldrig förlåta eller sluta hata honom för allt han har gjort mot mig.

Det har varit rätt så tufft för mig den senaste veckan. Många tankar har kretsat kring Robin och jag får inte ur honom från mitt huvud.

Jag tänker tillbaka på tiden som vi var tillsammans som idag inte känns som en lång tid. Just där och då kändes en dag som en månad. Smärtan han gav mig går inte att beskriva och jag kan inte låta bli att tycka synd om mig själv. Men samtidigt... Hur dum i huvudet måste inte jag ha varit som stannade hos honom, även fast han slog mig så fort vi hade en diskussion?

Den värsta gången som han slog mig så hade jag blåmärken precis överallt, stora och små. Vi hade diskuterat att jag hade "för många" killkompisar, vilket han inte tyckte var okej. Diskussionen ledde till bråk och han örfilade mig i ansiktet. Han skrek och tog stryptag på mig. Därefter kastade han en stol på min rygg, knäade mig i ansiktet och avslutade med att han lyfte upp mig ut i trapphuset och kastade ner mig för trapporna. Jag blödde i munnen och från näsan, huvudet bultade hårt, hela kroppen var öm och jag kunde knappt andas. Jag skakade och grät.

Efter en stund kröp jag sakta upp för trapporna och räckte min hand åt honom. Då skrattade han åt mig och klämde mig hand i dörren så jag fick en metallbit in i min nagel. Jag skrek av smärta men väntade ändå tills han öppnade dörren för att släppa in mig igen.

Jag fattar inte varför jag inte kröp ner istället och aldrig vände om.

Inatt kl 1 ringde det i min mobil, från dolt nummer. Jag låg och sov så jag svarade utan att ens kolla på skärmen.

Hallå?
Hej gumman! Vad gör du?
Jag sover....

Aha, vet du hur mycket jag tänker på dig just nu?

Nä... vem är det föresten?

Gumman, har du inte frågat det tillräckligt med många gånger nu?

Vad vill du mig?

Jag vill att du kommer tillbaka till mig. Jag kan inte vara utan dig.

Lägg av. Jag vill inte längre.

Vill du inte vara med mig så kommer du aldrig vara med någon annan heller. Jag kommer att förstöra precis allt för dig!

Klick.

Sms konversation

Hejsan . Hur är det ?
Hej! Har inte ditt nr inlagt i mobilen, vem är du?
Tölåt ;)

?
Hoppas allt är bra med dig !

Jag kollade upp telefonnumret på hitta.se och såg att det var Robin som hade smsat mig.

Skriv inte till mig igen. Låt mig vara ifred.

Okej ingen fara !

Idag hände det som inte får hända.

Jag såg honom på långt håll och gick en omväg för att inte möta honom, men han hade sätt mig i samma ögonblick.

Han tog tag i min arm och vände mig mot honom.

Varför undviker du mig? frågade han.

Släpp mig och låt mig vara! sa jag och slet till mig armen.

Jag gick åt andra hållet och han följde inte efter.

På kvällen ringde någon mig från ett dolt nummer och jag svarade.

Hej, det är S.

Hej, vad gör du? frågade den manlige rösten i telefonen.

Ehm... Vem är det?

Hör du inte det på min röst? Jag saknar dig S....

Kul skämt, vem är det?
Jag saknar oss. Jag vill ha dig tillbaka och det kommer bli bra igen.

(Jag tystnar och fattar ingenting)
Älskling, hör du inte? Det är Robin.

Då la jag på luren.

Just nu ligger jag i min säng och jag är rädd. Jag vill inte ha något med honom att göra någe mer, varför hör han av sig nu efter 2 jävla fucking år? Hur kan han tro att jag ska ta tillbaka honom efter alla gånger han har slagit och våldtagit mig...?

Det har hänt så mycket på den senaste tiden, massa bra grejer som gör mig sjukt glad!   

Jag börjar få iordning på mitt liv. Studierna rullar på i rätt ordning och jag tror att det kommer gå grymt bra.

Kickboxningen gör min vecka så otroligt pigg och engagerad. Jag lever fortfarande på min glädjevåg från när jag tog det gula bältet. Jag blev tillfrågad att följa med till Åre under sportlovet med konfermander utav prästen och församlingsassistenten, vilket tyder på att de tycker att jag är en bra person med sunt förnuft? Bara sånt gör mig taggad till att vara den bra tjejen som jag faktiskt är ibland.

OCH! Så fick jag en idé om att starta en nybörjarkurs för ungdomar i bugg, vilket i början enbart fick kritik. Men sen jag pratade med B angående ideén, så blev han intresserad att samarbeta med mig och hjälpa till så mycket han kan. Han är en sån där person som peppar andra människor, gör dem glada och har själv en grym personlighet. Me like!

Så för inte alls länge sen var vi med i Metro, vi har skapat ett youtubeklipp där vi presenterar världen för buggen och på första lektionen blir vi intervjuade utav LT. Kommer bli så najs!